Social marknadsföring för företag

Den 10 september kan du läsa en artikel om social marknadsföring och hur du kan skapa affärsnytta och bygga kundrelationer i tidningen Fokus Väst.

fb-bild

Facebook, Instagram, Twitter, LinkedIn, bloggar … De sociala kanalerna idag är många. Hur kan företag använda sociala medier i sin marknadsföring och lönar det sig verkligen? Jag har intervjuat kommunikationsstrategen Evelina K Bergström. Hon berättar bland annat om hur du kan tänka när det gäller målgrupper. Dessutom kan du läsa om hur några företag använder sociala medier.

Jag har intervjuat en tandläkare som framgångsrikt arbetar med Facebook för att bygga kundrelationer. Det blir också intervju med en möbelsnickare som har skapat en Facebooksida för att visa upp möbel- och snickeriarbeten. Och så blir det en intervju med en butik som säljer barnkläder och leksaker med fokus på ekologiska produkter och återanvändning. Låter det intressant? Håll utkik här på min blogg eller gå in på www.fokusvast.se efter den 10 sep!

Nu finns nya barnboken framme!

Idag är jag extra glad, för idag kom boken ”Nästan världsklass!” sa Otto från bokförlaget. Det var med darrande händer som jag gick och hämtade mina exemplar …

Robban med nya boken

Robban med nya boken!

Det är nu man inser vilken lång resa det varit. Från de allra första tankarna för några år sedan, tankarna om jag verkligen skulle skriva en fortsättning från min debutbok om de tre gamlingarna. Men jag ville att Olga, Otto och Stilige karln skulle leva vidare, ville ta del av deras fortsatta liv. Så det var bara till att börja skriva igen. Sida för sida, kapitel för kapitel, sidor som ströks, meningar som ändrades. Alla dessa tvivel under tiden, alla dessa nöjda små stunder när jag kommit på en ny idé, återigen alla dessa tvivel några dagar senare när idén inte visade sig vara så bra som jag trodde. Ja, så har det hållit på. Att skriva en bok är en process, ibland gläds man, ibland sliter man sitt hår.

Men nu ska jag ta mig ett glas vin och fira:)

Boken finns att köpa på Kikkuli förlag eller i bokhandeln som t ex Adlibris

Foton från visfestivalen

Det blev en härlig kväll den 15 augusti på Grötåns visfestival, med många roliga musikaliska inslag. Det blev också trassel med sladdar, skrik i högtalare och spontansång bland publiken. Alltså precis som det ska vara i sjöboden på Grötåns visfestival!

Här kommer lite bilder. Jag kommer att fylla på allteftersom …

En sjöbod, en mick, ett stativ, ett notställ, en högtalare.
Förberedelser pågår …
IMG_0735IMG_0737

Lena Ginsby Robèrt och Bengt Witte bjöd på härliga tolkningar av schlagerlåtar och andra örhängen från 30- och 40-talet.

IMG_0741

Det blev rykande rock oxå med inga mindre än ”No expectations”, herrarna Lennie, Niclas och Morgan.

IMG_0751

 

Repning pågår inför visfestival!

Var: stranden/sjöboden i Grötån, Ljungskile
När: Fredag 15 aug kl. 19:00
Hur: bara att komma dit. Ta med egen picknickkorg!

repetetion inför visfestival

Saxen och guran! 

Laddar nu i veckan för den lilla visfestival som går av stapeln på fredag. Det är min vän Lennie som för tredje året arrangerar detta i sina hemtrakter vid Grötån vid havet, cirka 8 km söder om Ljungkile. Det är bara att hoppas att vädret blir gott (läs INTE regn …), för då kan vi köra ute på stranden vid Grötåns vik. Och det är bara för folk att komma dit vid sjusnåret på kvällen, ta med sig picknickkorgen och lyssna på både egenkomponerade låtar och tolkningar. Av och med ett gäng glada spelemänJ

Det blir bland annat vislåtar av Lennie och mig, det blir rock med Lennies rockband, Jonas Lofving framför sina underfundiga gitarrlåtar och så kommer Lena Ginsby Robèrt och Bengt Witte. Hoppas att de bjuder på sina härliga tolkningar av schlagerlåtar och andra örhängen från 30- och 40-talet. Lena har en fantastisk röst, som en porlande bäck, och det är många gånger jag bara suttit och njutit av Bengts grymma gitarrspel! Vi hoppas också att några dragspelare ska dyka upp.

Faller regndropparna blir det inflyttning in i den lilla sjöboden, alldeles vid vattnet. En fantastisk miljö bara det i sig själv. Lite trångt dock och det är lätt att trassla in sig i alla sladdar, men vi får ta det vackert som man säger …

Det känns som vi har hittat ett bra koncept med att låta flera musiker får göra sina egna grejer. Vi kör 2-3 låtar per man/duo, sen tar nästa band plats på scenen och så håller det på. Det blir en härlig blandning av olika musikstilar, allt från visor till mer rock´n roll. En bonus med detta koncept är att vi som spelar blir så inspirerad av andras låtar. Man inspireras till att skriva nya låtar! Men framförallt; jag tror att publiken uppskattar mixen av låtar och musiker.

Nytt låtmaterial
I år blir det också några nya låtar av både Lennie och mig. ÄNTLIGEN, säger jag för min egen del. Det har inte blivit så mycket låtskrivande de senaste åren, men nu under semestern hade jag gott om tid och dessutom kom inspirationen. Då måste man sätta sig med gitarren eller pianot! Det där med inspiration är inget som automatiskt infinner sig, utan oftast är det till att tvinga sig att sätta igång. Precis som det är med skrivande.  Även om gitarren inte är min starka sida, är den och pianot oslagbara när det gäller att skriva låtar, hitta soundet, klangerna och låta låten växa fram. Så … äntligen, ska bli kul att framföra! Min låt handlar om drömmar och heter När plastblomman fick liv.

Ett kåseri om min farsa och en viss herrmiddag

Vi är ju hungriga eller hur?

Det var farsan, brorsan och jag och så var det en herrmiddag. När morsan kom hem hittade hon oss på golvet i vardagsrummet.

Farsan hade tyckt att det var dags. Dels för att han själv aldrig hade anordnat en herrmiddag, dels för att brorsan och jag nu var stora pojkar. Det skulle bli lövbiff, pommes och bearnaisesås. Och så en enkel hovdessert till efterrätt.

Vi satt där, brorsan och jag vid bordet och väntade. Vi hade inte ätit sen frukosten. In kom farsan med lövbiff, pommes och sås i tre skålar.

”Hur mycket lövbiff köpte du farsan?” frågade brorsan.
”Ungefär tre kilo”, sa farsan.
”Är inte det ganska mycket?” undrade jag.
”Det är svårt att beräkna hur mycket mat man ska ha. Men vi är ju hungriga eller hur?” sa farsan.

Jag kunde konstatera att han hade köpt hyfsat mycket pommes också. Vi kastade oss över den härliga maten och tjötade med varandra som herrar gör på en herrmiddag.

En timme senare stapplade farsan ut till köket för att göra i ordning efterrätten. Han hade dagen till ära tagit fram den väldiga kristallskålen som han och morsan fått i bröllopspresent. Tre stora marängpåsar, fem deciliter grädde, tre liter glass och en tub chokladsås.
Vi åt efterrätten under tystnad. Farsan tittade med tom blick mot den fortfarande fulla kristallskålen och försökte säga nåt. Någonstans inom mig förstod jag att herrmiddagen var till ända.

Morsan hade inte sett tre karlar med så utspända magar, vad hon kunde minnas. Dessutom hade hon inte sett så mycket överbliven mat.

Bokrecension: En författare som aldrig gav upp sin dröm

Det var en liten bok utan någon bild på omslaget och med sliten rygg. Den såg inte mycket ut för världen. Jag lånade den i sommar av morsan och farsan. ”Berättelser ur min levnad” av Vilhelm Moberg är en bok som skrevs 1968, men som fortfarande känns vital och aktuell. Det här är Mobergs resa genom livet; från barfotaspring utanför en småländsk soldatstuga till när han som 50-åring trampade amerikansk mark för första gången i sitt liv, för att påbörja sitt enorma romanprojekt om de svenska utvandrarna. Spännande att få läsa om en av Sveriges stora författare och hans tankar om sitt eget skrivande.

utdrag-från-Moberg

Skrev på kolbitar
”Att skriva är ett sätt att leva”, konstaterar Moberg i slutet av boken när han tittar i sin egen backspegel. Ja, han levde verkligen genom författandet under hela sitt liv. Redan som barn började han att skriva manuskript med kolbitar på gråpapper. Manus som han noga gömde i hålor i soldatsstugan. Skrivandet och läsandet fortsatte genom uppväxten och inte är det förvånande när han senare sökte sig till journalistyrket, där han kom att arbeta under många år, innan han kunde livnära sig på sina böcker.

Under många år kämpade och slet Moberg med sina romandrömmar och att få bli utgiven. Han deltog segerviss som 22-åring i en romantävling och blev gruvligt besviken när han inte vann:

”Och nu gav jag mig själv det dyraste och heligaste löfte och fattade ett oryggligt beslut: Jag skulle aldrig skriva någonting mer.”

Ett beslut Moberg kom att fatta flera gånger, och likafullt ändrade han sig varje gång. Han fortsatte kampen.

Slängde bokupplagan i sjön
Moberg startade ett eget bokförlag, han blev bokförläggare, sedermera också bokförsäljare och åkte på förväntansfull turné. Hur det gick? För att sammanfatta – inte så bra …
Moberg insåg något, som säkert många författare idag kan känna igen (inklusive mig själv):

”Att skriva en bok var ingen konst alls. Att få en bok utgiven var heller ingen konst. Men nu fick jag veta: Konsten var att sälja en bok.”

Mobergs förlag gick snart i konkurs, han flyttade runt och i samband med dessa flyttar tvingades han till en drastisk åtgärd, allt för att slippa släpa på en tung restupplaga:

”Jag lastade boklårarna på en roddbåt, rodde ut i Råstasjön och vräkte Inom Baggemossa ägogränser i sjöns djup. Strax efteråt spordes det, att det hade utbrutit fiskpest i Råstasjön med påföljd att all fisk i vattnet hade dött ut.”

Jag tycker det är underbart skrivet och med en härlig självironi.
Det tog Moberg åtta år av ständigt refuserande innan han äntligen fick framgång med ett visst manus som hette ”Raskens. En soldatfamiljs historia”. På den vägen är det.

I boken får vi också veta om vilka böcker och författare som betytt mycket för honom, om hur han lärde sig att skriva rakt, enkelt och verklighetstroget. Han skriver om sin farfarsfar, han skriver om författarvännen Nils Ferlin och han berättar om bakgrunden till sin episka historia om de första svenska utvandrarna till Nordamerika. Det tog honom 12 år att slutföra det arbetet. År av research och egna upplevelser av Amerika inklusive färden över till det stora landet i väst.

”Berättelser ur min levnad” är en bok om att aldrig ge upp sina drömmar och drivkrafter, trots motgång och tvivel. Det är en bok om att leva som berättare. Läs den och få insikt i en av våra stora författares tankar!