Provläs från min kommande barnbok

Just nu skriver jag på det fjärde kapitlet i kommande boken om Olga, Otto och Stilige karln. Det är den sista boken i en serie av tre böcker. Det känns både vemodigt och skönt. Vemodigt för att jag kommer att sakna Olga och gubbarna, men de finns såklart kvar i mitt huvud så länge jag lever:)

Det känns samtidigt skönt med ett avslut på berättelsen om gamlingarna. Jag har tankar om nya bokprojekt och känner att jag vill gå vidare. Fast man vet ju aldrig … Om jag får leva och ha hälsan, kanske jag gör en fortsättning på en fjärde bok när jag är 90 år gammal:)

Tillbaka till boken och läget där; Historien börjar bli klar, de andra kapitlena är klara, men jag behöver få till det fjärde kapitlet och fylla på med mer text.

Sen återstår det stora jobbet. Redigering! Varenda mening ska kontrolleras, övervägas, finslipas, formuleras om eller helt enkelt tas bort. Dialog, miljöbeskrivningar och inre monologer, funkar de? Finns det balans mellan dem?

Tanken är också nu att jag först låter texten vila ett tag, för att sedan se på den med fräscha, ”nya” ögon. Jag kommer givetvis  låta några personer testläsa boken och framförallt bolla texten med min förlagsredaktör. Det kommer att bli många vändor, men det har man absolut igen, för texten blir bättre! Jag kommer också diskutera bilder i boken med illustratören. Illustrationerna är lika viktiga som texten.

Men tills vidare, här kommer inledningen på kapitel 4, varsågod:)

Stilige karln tog upp den vita näsduken från kavajfickan och torkade sin blanka panna. Så här länge hade han aldrig pratat. Han var torr i halsen, röd om kinderna och det hettade i ansiktet. Till och med händerna darrade.

Men det kändes så skönt att få berätta, för första gången. Allt som hände den där dagen, när han var en elvaårig grabb. Nu visste Olga och hela gänget.
”Vill du ha ett glas vatten?” frågade Kajsa.
Stilige karln nickade. ”Tack, det behöver jag verkligen”.

I ett enda huj svepte han hela glaset, som han fick av Kajsa.
Otto glodde på Stilige karln som han vore ett spöke och utbrast sen:
“Jag förstår att du är super-törstig. Den här historien var i världsklass och den mest hemliga grejen som jag har hört NÅGONSIN”.

 

Nytt boktips!

Idag läser dottern Barbro Lindgrens klassiker om Loranga, Masarin och Dartanjang. En berättelse med underbar humor om en slarvig pappa, en bullätande pojk och en förvirrad hypokondriker som har ont någonstans nästan hela tiden.

1459350_536224049847023_2170143150239415058_n

Nu finns också den klassiska boken som seriebok. Det är Barbro Lindgrens systerdotter Sara Olausson som tecknat.
Provläs på Smakprov.se