I lördags sprang vi tvärs över Orust

Vi bestämde oss bara, jag och frugan, innan sommaren. Sådär spontant bara liksom.

Terrängloppet ORUST TVÄRS, 27 km, 22 augusti, löpa tillsammans. Må det bära eller brista! Och det gick vägen, vi tog det lugnt, vi kom i mål, oskadda, något trötta, MYCKET svettiga av den drygt 25-gradiga värmen, men glada.

Här är några reflektioner från en ”grön” trail runner☺
Jag har sprungit många Göteborgsvarv (21 km), men har just insett att springa trail running är något helt annat! Mycket jobbigare på ett sätt, men också mycket roligare på ett annat sätt. Långsammare tempo, mer tid att få uppleva naturen, dofter, fågelkvitter, stubbar-och-rötter-som-man-kan-snubbla-på, stigar, träd, ängar, gärdsgårdar, kossor-som-står-och-råmar-ute – det är fantastiskt kul!
Och benen blir definitivt inte så stumma som att nöta 21 km på asfalt. Det känns som att hela kroppen får jobba mer, men det ser jag som bara positivt.

Jag hade med mig mobilen under loppet och har filmat några sekvenser från banan. Kanske kan det vara kul för er som är sugna på hur en terrängbana kan se ut? Nu var det ju också en del hinder i form av trappor över stenmurar/staket, som jag inte fick filmat. Men jag tror ändå att de kan ge en bild av loppet.

 

Så tack alla arrangörer för ett härligt och bra arrangemang – sånt betyder så mycket för oss löpare☺ Nästa år, står vi nog där igen på startlinjen …

PS. Är du intresserad av att delta, läs gärna mer på Orust Tvärs webbplats