Kåserier

Jag gillar att skriva kåserier;  korta och filosofiska texter med bollkänsla och skruv😄

(Publicerat kåseri i Göteborgs-Posten)

Interaktiv TV-kväll

Det var brorsan, farsan och jag och så var det farmors gamla apparat. Vi var ett sammansvetsat gäng. Nu sjöng elektronröret på sin sista vers och det krävdes en dunk från ovan för att mana fram bilden. Dunkarna hade pågått ett tag, och det som oroade brorsan och mig var den allt kraftfullare misshandeln.

Så kom den dag då fotboll stod på programmenyn. Mästarcupen i fotboll och Blåvitt hade gått till semifinal mot det katalanska storlaget FC Barcelona. Vi hade vunnit hemma med 3-0 och det enda som krävdes var att hålla hyfsat tätt bakåt.

Inga problem. Finalen hägrade. Men hopp förvandlades till skräck, allt eftersom Barcelona gjorde målen som inte fick göras.

Dunkningarna kom igång redan efter 15 minuters spel, och nu handlade det om dunkar med tyngd bakom. Farsans snickarnävar var perfekta. Farmors teve lydde, åtminstone till en början.Barcelona gjorde 3-0 och det var nära att teven for genom övervåningens fönster.

Det blev straffar och nu slocknade teven. Brorsan och jag blev ursinniga. Men inte farsan. Han blev galen. Interaktionen mellan människa och maskin fullbordades.

Knaster och sprak, det osade, det glödde och den lilla röda livslampan lyste likt Terminator och apparaten kom till liv en sista gång. Bara för att vi skulle kunna se hur Roland Nilsson missade en straff och hur Torbjörn Nilsson inte ens missade sin straff – han vågade inte lägga någon.

Vi hade förlorat. Det var över och det var ingen som orkade att slänga ut teven.

Här hittar du fler kåserier

Vi är ju hungriga, eller hur?
Kampen