Nu har tredje boken om Olga och gänget kommit!

Att skriva en bok är en lång resa. Kan vara fruktansvärt långtråkigt, dötrist och tråkigt … och alldeles alldeles underbart! Så glad att boken nu kommit från tryckeriet.

Vad gör du om du hittar ett gulnat papper på vinden, där någon ritat en nyckel och skrivit upp mystiska tecken?
Olga, Otto och Stilige karln blir i alla fall galna av nyfikenhet. För de fattar ingenting. De behöver hjälp. MYCKET hjälp …

Läs mer om mina böcker

 

Nu blir det provläsning av barnboksmanus

Jag har gjort en utskrift av hela manuset till min tredje barnbok om Olga, Otto och Stilige karln. Nu väntar högläsning för dottern – ett jättebra sätt att testa av och att känna efter om manuset håller.

Funkar historien? Finns det lösa trådor som behöver knytas ihop? Är språket för svårt? Hur många onödiga ord finns det egentligen i texten? Att läsa högt för någon annan ger oerhört mycket. Jag brukar märka direkt om texten inte flyter, om jag hakar upp mig på någon mening, eller om jag upprepar mig, eller om det finns logiska luckor i berättelsen. På köpet får jag dotterns intryck och kommentarer 🙂

Det här blir den första ordentliga genomläsningen, men långt ifrån den sista. Flera personer kommer att få läsa igenom historien. Redaktören på förlaget kommer att sätta tänderna i texten. Illustratören likaså. Processen är igång och det känns bra. Må det bära eller brista!

Nytt barnboksmanus av Robert Svensson

Ett kapitel om ett dramatisk barndomsminne

Kapitel 3 … har varit ett svårt kapitel att få till i kommande boken om Olga, Otto och Stilige karln. Men nu börjar pusselbitarna att falla på plats!

Kapitel 3 handlar om Stilige karln och när han var liten grabb. Tro det eller ej, men Sven (som han egentligen heter) råkar ut för ett rån. Inte nog med detta, han blir dessutom bortförd av rånarna.

Ett kapitel fyllt av dramatik; rånare som är förbannade mest hela tiden, en rädd grabb, en oväntad upplösning och inte minst en fantastisk gåva som kommer att spela en viktig roll i bokens fortsatta historia …

trea

Manusarbete pågår

Manusarbete pågår, med allt vad det innebär …

Det blir fem kapitel i kommande boken. Just nu skriver jag på kapitel 1, 2 och 4. Jag trodde att jag nästan var klar med första kapitlet, men det var jag inte riktigt, inser jag:)

Såhär är det ibland när jag skriver, jag kommer på nya saker längre fram i historien, vilket gör att jag måste gå tillbaka och ändra en del på inledningen. Förhoppningsvis till det bättre! Det får dock inte bli för mycket avsteg från grundhistorien såklart, alltså själva ramen och huvudinnehållet i berättelsen, för den känner jag är klar.

Kapitel fem blir avslutningen på hela historien (de tre böckerna) med Olga och gubbarna. Där behöver jag mer tid för att få till det och knyta ihop säcken. Kapitel tre blir ett barndomsminne med Stilige karln, och det får också först ligga till sig i tankarna, innan jag börja skriva.

Vad vill mina karaktärer, vad driver dem?
Förutom själva manusdokumentet, jobbar jag parallellt med två andra dokument. Det ena är en lista med karaktärerna, och vad som utmärker dem. Detta försöker jag tänka på när jag skriver på historien. Så här kan det se ut:

Otto Oskar Karlsson

Egenskaper
Glad
Hjälpsam, vill att alla ska ha det bra
Spontan
Enormt bra självförtroende
Men han kan erkänna att han har fel, fast det bekommer honom inte
Pratar slarvigt och med schlang .. Lite av trollhättedialekt, typ janos o tårtan!
Toker
Tänker inte alltid efter …
Uppfinningsrik
Som en busig pojke
Låter sig inte sänkas av motgångar
Oekonomisk. Pengar är till för att slösas!
Vagabond o charmör

Intressen
Uppfinna grejer
Tjejer! Kvinnor! Damer!
Nyfiken på det mesta egentligen:) har ingen direkt hobby eller särintresse, som Stilige karln
Finska pinnar sen han kom till Olga, är en riktig godisgris

Karriär
Varit sjöman (och träffat många kvinnor)
Ville ju bli uppfinnare när han var liten (2:a boken), men det blev inte så … Fast det är klart, en och annan uppfinning blev det på båten!

Familj
Har aldrig haft familj eller barn, mycket pga sjömanslivet.
Uppväxt med en mamma. Lärde sig att klara sig på egen hand. Pappa gick bort när Otto var liten.

Checklista för manus
Det andra dokumentet är mer allmänna tankar och funderingar kring manuset. Vad vill jag med historien? Skapa spänning, glädje eller andra saker. Där har jag också skrivit upp en checklista med skrivtips, för det är lätt att glömma när man väl är igång med skrivandet. Det kan handla om att varva dialog, monolog, miljöbeskrivning på ett bra sätt, att se till så att alla kapitel blir ungefär lika långa osv.

Det finns mycket att tänka på med andra ord, men det är också utmaningen!

Bokrecension: En författare som aldrig gav upp sin dröm

Det var en liten bok utan någon bild på omslaget och med sliten rygg. Den såg inte mycket ut för världen. Jag lånade den i sommar av morsan och farsan. ”Berättelser ur min levnad” av Vilhelm Moberg är en bok som skrevs 1968, men som fortfarande känns vital och aktuell. Det här är Mobergs resa genom livet; från barfotaspring utanför en småländsk soldatstuga till när han som 50-åring trampade amerikansk mark för första gången i sitt liv, för att påbörja sitt enorma romanprojekt om de svenska utvandrarna. Spännande att få läsa om en av Sveriges stora författare och hans tankar om sitt eget skrivande.

utdrag-från-Moberg

Skrev på kolbitar
”Att skriva är ett sätt att leva”, konstaterar Moberg i slutet av boken när han tittar i sin egen backspegel. Ja, han levde verkligen genom författandet under hela sitt liv. Redan som barn började han att skriva manuskript med kolbitar på gråpapper. Manus som han noga gömde i hålor i soldatsstugan. Skrivandet och läsandet fortsatte genom uppväxten och inte är det förvånande när han senare sökte sig till journalistyrket, där han kom att arbeta under många år, innan han kunde livnära sig på sina böcker.

Under många år kämpade och slet Moberg med sina romandrömmar och att få bli utgiven. Han deltog segerviss som 22-åring i en romantävling och blev gruvligt besviken när han inte vann:

”Och nu gav jag mig själv det dyraste och heligaste löfte och fattade ett oryggligt beslut: Jag skulle aldrig skriva någonting mer.”

Ett beslut Moberg kom att fatta flera gånger, och likafullt ändrade han sig varje gång. Han fortsatte kampen.

Slängde bokupplagan i sjön
Moberg startade ett eget bokförlag, han blev bokförläggare, sedermera också bokförsäljare och åkte på förväntansfull turné. Hur det gick? För att sammanfatta – inte så bra …
Moberg insåg något, som säkert många författare idag kan känna igen (inklusive mig själv):

”Att skriva en bok var ingen konst alls. Att få en bok utgiven var heller ingen konst. Men nu fick jag veta: Konsten var att sälja en bok.”

Mobergs förlag gick snart i konkurs, han flyttade runt och i samband med dessa flyttar tvingades han till en drastisk åtgärd, allt för att slippa släpa på en tung restupplaga:

”Jag lastade boklårarna på en roddbåt, rodde ut i Råstasjön och vräkte Inom Baggemossa ägogränser i sjöns djup. Strax efteråt spordes det, att det hade utbrutit fiskpest i Råstasjön med påföljd att all fisk i vattnet hade dött ut.”

Jag tycker det är underbart skrivet och med en härlig självironi.
Det tog Moberg åtta år av ständigt refuserande innan han äntligen fick framgång med ett visst manus som hette ”Raskens. En soldatfamiljs historia”. På den vägen är det.

I boken får vi också veta om vilka böcker och författare som betytt mycket för honom, om hur han lärde sig att skriva rakt, enkelt och verklighetstroget. Han skriver om sin farfarsfar, han skriver om författarvännen Nils Ferlin och han berättar om bakgrunden till sin episka historia om de första svenska utvandrarna till Nordamerika. Det tog honom 12 år att slutföra det arbetet. År av research och egna upplevelser av Amerika inklusive färden över till det stora landet i väst.

”Berättelser ur min levnad” är en bok om att aldrig ge upp sina drömmar och drivkrafter, trots motgång och tvivel. Det är en bok om att leva som berättare. Läs den och få insikt i en av våra stora författares tankar!