Nu har tredje boken om Olga och gänget kommit!

Att skriva en bok är en lång resa. Kan vara fruktansvärt långtråkigt, dötrist och tråkigt … och alldeles alldeles underbart! Så glad att boken nu kommit från tryckeriet.

Vad gör du om du hittar ett gulnat papper på vinden, där någon ritat en nyckel och skrivit upp mystiska tecken?
Olga, Otto och Stilige karln blir i alla fall galna av nyfikenhet. För de fattar ingenting. De behöver hjälp. MYCKET hjälp …

Läs mer om mina böcker

 

Tredje boken så gott som klar …

Tredje boken är så gott som klar! Just nu inväntar jag mitt förlags återstående kommentarer och synpunkter på den sista berättelsen om Olga, Otto, Stilige karln och barnen Malte och Kajsa.

Att skriva en bok är en lång resa. Textmanuset är skrivet, det blev i princip klart redan förra året. Illustratören Irene Nurmi har sedan dess ritat klart alla bilder till boken. Bilderna har skannats in efter konstens alla regler, och under våren 2017 har bilderna lagts in i texten. Att det tagit lång tid är egentligen bara värdefullt; jag har medvetet låtit bli att ens tänka på berättelsen under en lång period.

Nu när jag läste igenom hela historien igen, tillsammans med bilderna, ser jag berättelsen med nya ögon – oerhört nyttigt. Jag inser flera saker som måste ändras på, putsas på, filas på. Funkar text och bild tillsammans? Är bilden placerad på rätt ställe i texten? Finns det några logiska luckor? Nya frågor dyker upp, som ska lösas. Men samtidigt är det roligt, jag har fått ny energi till mitt manus.

Jag hoppas verkligen att boken kommer iväg till tryck nu innan sommaren 2017, och finns framme till hösten. Samtidigt måste jag vara beredd på att tidplanen kan förskjutas – allt beror på de återstående kommentarerna och synpunkterna från förlag, illustratör och kanske någon ytterligare testläsare. Som sagt, så gott som klart:)

 

Ett kapitel om ett dramatisk barndomsminne

Kapitel 3 … har varit ett svårt kapitel att få till i kommande boken om Olga, Otto och Stilige karln. Men nu börjar pusselbitarna att falla på plats!

Kapitel 3 handlar om Stilige karln och när han var liten grabb. Tro det eller ej, men Sven (som han egentligen heter) råkar ut för ett rån. Inte nog med detta, han blir dessutom bortförd av rånarna.

Ett kapitel fyllt av dramatik; rånare som är förbannade mest hela tiden, en rädd grabb, en oväntad upplösning och inte minst en fantastisk gåva som kommer att spela en viktig roll i bokens fortsatta historia …

trea

Manusarbete pågår

Manusarbete pågår, med allt vad det innebär …

Det blir fem kapitel i kommande boken. Just nu skriver jag på kapitel 1, 2 och 4. Jag trodde att jag nästan var klar med första kapitlet, men det var jag inte riktigt, inser jag:)

Såhär är det ibland när jag skriver, jag kommer på nya saker längre fram i historien, vilket gör att jag måste gå tillbaka och ändra en del på inledningen. Förhoppningsvis till det bättre! Det får dock inte bli för mycket avsteg från grundhistorien såklart, alltså själva ramen och huvudinnehållet i berättelsen, för den känner jag är klar.

Kapitel fem blir avslutningen på hela historien (de tre böckerna) med Olga och gubbarna. Där behöver jag mer tid för att få till det och knyta ihop säcken. Kapitel tre blir ett barndomsminne med Stilige karln, och det får också först ligga till sig i tankarna, innan jag börja skriva.

Vad vill mina karaktärer, vad driver dem?
Förutom själva manusdokumentet, jobbar jag parallellt med två andra dokument. Det ena är en lista med karaktärerna, och vad som utmärker dem. Detta försöker jag tänka på när jag skriver på historien. Så här kan det se ut:

Otto Oskar Karlsson

Egenskaper
Glad
Hjälpsam, vill att alla ska ha det bra
Spontan
Enormt bra självförtroende
Men han kan erkänna att han har fel, fast det bekommer honom inte
Pratar slarvigt och med schlang .. Lite av trollhättedialekt, typ janos o tårtan!
Toker
Tänker inte alltid efter …
Uppfinningsrik
Som en busig pojke
Låter sig inte sänkas av motgångar
Oekonomisk. Pengar är till för att slösas!
Vagabond o charmör

Intressen
Uppfinna grejer
Tjejer! Kvinnor! Damer!
Nyfiken på det mesta egentligen:) har ingen direkt hobby eller särintresse, som Stilige karln
Finska pinnar sen han kom till Olga, är en riktig godisgris

Karriär
Varit sjöman (och träffat många kvinnor)
Ville ju bli uppfinnare när han var liten (2:a boken), men det blev inte så … Fast det är klart, en och annan uppfinning blev det på båten!

Familj
Har aldrig haft familj eller barn, mycket pga sjömanslivet.
Uppväxt med en mamma. Lärde sig att klara sig på egen hand. Pappa gick bort när Otto var liten.

Checklista för manus
Det andra dokumentet är mer allmänna tankar och funderingar kring manuset. Vad vill jag med historien? Skapa spänning, glädje eller andra saker. Där har jag också skrivit upp en checklista med skrivtips, för det är lätt att glömma när man väl är igång med skrivandet. Det kan handla om att varva dialog, monolog, miljöbeskrivning på ett bra sätt, att se till så att alla kapitel blir ungefär lika långa osv.

Det finns mycket att tänka på med andra ord, men det är också utmaningen!

Medlem i Sveriges Författarförbund

Härliga tider! Har efter ansökan till Sveriges Författarförbund blivit invald som medlem. Grunden för medlemskap är att man har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet.

11028021_587093341426760_9008329134851672391_n

Jag är nu med i Skönlitterära sektionen och Barn- och ungdomsförfattarsektionen.

Det här ger kraft och energi till att fortsätta utveckla skrivandet! Drivkraften finns ju alltid, men att bli medlem blir ett slags ”kvitto” på att nu är jag författare på riktigt. Även om det naturligtvis inte står och faller med detta medlemsskap. Men det blir en morot, och samtidigt en trygghet att som författare kunna få stöd kring upphovsrättsliga frågor och avtal och andra saker som man kan kunna behöva få hjälp med inom bokbranschen.

 

Positiv recension från BTJ

Nu har barnboken ”Nästan världsklass!” sa Otto fått ett omdöme från BTJ, tidigare Bibliotekstjänst. BTJ recenserar flertalet böcker som ges ut i Sverige och deras recensioner används av bland annat bibliotek som köper in böcker.

Jag är verkligen glad för BTJ:s recension och speciellt för att lektören tycker det är en bok där ”innehållet inbjuder till samtal” och att det är ”en bok för både barn och vuxna”. För det är precis det jag önskar med mitt berättande; att vuxna och barn kan mötas och kan prata med varandra om olika saker. Att gamla människor får chansen att berätta om sin barndom. Att barn får chansen att berätta om deras vardag. Att de kan lära av varandra. Glädje och sorg. Och framförallt önskar jag att det finns TID för detta i dagens alltför stressade samhälle.

Här följer ett utdrag ur recensionen av lektör Elsie Runnö i BTJ Häftepos 14124530 (enligt upphovsrättslagens regler är det endast tillåtet att citera delar av recensionen)

”Nästan världsklass! sa Otto har ett tydligt budskap, som barn lätt kan identifiera sig med. De många bilderna av Irene Nurmi är uttrycksfulla och naiva med tydliga figurer, ritade med tunn tuschkontur.”

Nu finns nya barnboken framme!

Idag är jag extra glad, för idag kom boken ”Nästan världsklass!” sa Otto från bokförlaget. Det var med darrande händer som jag gick och hämtade mina exemplar …

Robban med nya boken

Robban med nya boken!

Det är nu man inser vilken lång resa det varit. Från de allra första tankarna för några år sedan, tankarna om jag verkligen skulle skriva en fortsättning från min debutbok om de tre gamlingarna. Men jag ville att Olga, Otto och Stilige karln skulle leva vidare, ville ta del av deras fortsatta liv. Så det var bara till att börja skriva igen. Sida för sida, kapitel för kapitel, sidor som ströks, meningar som ändrades. Alla dessa tvivel under tiden, alla dessa nöjda små stunder när jag kommit på en ny idé, återigen alla dessa tvivel några dagar senare när idén inte visade sig vara så bra som jag trodde. Ja, så har det hållit på. Att skriva en bok är en process, ibland gläds man, ibland sliter man sitt hår.

Men nu ska jag ta mig ett glas vin och fira:)

Boken finns att köpa på Kikkuli förlag eller i bokhandeln som t ex Adlibris

Ett kåseri om min farsa och en viss herrmiddag

Vi är ju hungriga eller hur?

Det var farsan, brorsan och jag och så var det en herrmiddag. När morsan kom hem hittade hon oss på golvet i vardagsrummet.

Farsan hade tyckt att det var dags. Dels för att han själv aldrig hade anordnat en herrmiddag, dels för att brorsan och jag nu var stora pojkar. Det skulle bli lövbiff, pommes och bearnaisesås. Och så en enkel hovdessert till efterrätt.

Vi satt där, brorsan och jag vid bordet och väntade. Vi hade inte ätit sen frukosten. In kom farsan med lövbiff, pommes och sås i tre skålar.

”Hur mycket lövbiff köpte du farsan?” frågade brorsan.
”Ungefär tre kilo”, sa farsan.
”Är inte det ganska mycket?” undrade jag.
”Det är svårt att beräkna hur mycket mat man ska ha. Men vi är ju hungriga eller hur?” sa farsan.

Jag kunde konstatera att han hade köpt hyfsat mycket pommes också. Vi kastade oss över den härliga maten och tjötade med varandra som herrar gör på en herrmiddag.

En timme senare stapplade farsan ut till köket för att göra i ordning efterrätten. Han hade dagen till ära tagit fram den väldiga kristallskålen som han och morsan fått i bröllopspresent. Tre stora marängpåsar, fem deciliter grädde, tre liter glass och en tub chokladsås.
Vi åt efterrätten under tystnad. Farsan tittade med tom blick mot den fortfarande fulla kristallskålen och försökte säga nåt. Någonstans inom mig förstod jag att herrmiddagen var till ända.

Morsan hade inte sett tre karlar med så utspända magar, vad hon kunde minnas. Dessutom hade hon inte sett så mycket överbliven mat.

Kåseri: Kampen

Varsågoda, här är ett kåseri om vardagens dramatik i den svenska högsommaren!

KAMPEN

Idag utspelade sig en kamp i redskapsboden. Det var en kamp på liv och död. Herr Geting hade snurrat och surrat och fastnat i herr Spindels nätlabyrint och han kämpade nu för sitt liv.

Surret fortplantades längs flagade träväggar, där dofter av nyklippt gräs, varm gräsklippare och ångande bensindunkar spred sig. Utanför sken solen, där pågick livet i all sin vardaglighet, men här inne i boden rådde dunkelt ljus, mystik och dramatik.

Herr Getings huvud satt insnärjt i nätet och han arbetade nu med att försöka komma loss. Herr Spindel, själv mer tystlåten, iakttog alltihop med förväntan i blick. Han började snart spinna mer tråd kring herr Geting, och han kilade fram och tillbaka kring sitt byte, för att förbereda vickningen inför nattens fest.

Men Herr Geting tänkte inte ge sig så lätt. Han satsade allt på komma loss och arbetet började också ge resultat. Plötsligt hade han lyckats att frigöra sig från många av nätmaskorna som liksom drogs sönder på mitten och blev till lösa svajande streck i luften.

I en luftgrop ramlade han ner en bit från nätet och blev hängande till synes fritt i luften, endast fastsatt i ett par av herr Spindels makabra trådar. Den tunna pendeln svängde fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Fiasko eller succé, liv eller död, allt eller inget, det var nu det gällde.

Den store vite mannen hade stannat upp i sitt arbete med trädgården och stod där och glodde in i redskapsboden. Allt stod still. Tiden, luften och jorden. Inget spelade längre någon roll i mannens liv, det enda som gällde var kampen, här och nu. Att få reda på utgången av herr Geting och herr Spindels komplicerade kamp.
Men det är en annan historia.

Nu trycks den nya barnboken!

Bild

Hurra! Äntligen är den fristående fortsättningen på min debutbok klar. Men det är en skräckblandad förtjusning att skicka iväg sin bokproduktion till tryckeriet …

Det har varit en lång resa och ett bokmanus som jag levt med länge, först i tanken och sedan i skrivprocessen. Långsamt har historien växt fram. Historien har ändrats, några personer har försvunnit, andra har tillkommit. Det blev till slut 127 sidor. Text och bilder. Nu väntar jag med spänning på att få en nytryckt bok i handen. Den känslan kommer att bli fantastisk!

omslag-NY