Kategorier
kåseri

Ett kåseri om min farsa och en viss herrmiddag

Vi är ju hungriga eller hur?

Det var farsan, brorsan och jag och så var det en herrmiddag. När morsan kom hem hittade hon oss på golvet i vardagsrummet.

Farsan hade tyckt att det var dags. Dels för att han själv aldrig hade anordnat en herrmiddag, dels för att brorsan och jag nu var stora pojkar. Det skulle bli lövbiff, pommes och bearnaisesås. Och så en enkel hovdessert till efterrätt.

Vi satt där, brorsan och jag vid bordet och väntade. Vi hade inte ätit sen frukosten. In kom farsan med lövbiff, pommes och sås i tre skålar.

”Hur mycket lövbiff köpte du farsan?” frågade brorsan.
”Ungefär tre kilo”, sa farsan.
”Är inte det ganska mycket?” undrade jag.
”Det är svårt att beräkna hur mycket mat man ska ha. Men vi är ju hungriga eller hur?” sa farsan.

Jag kunde konstatera att han hade köpt hyfsat mycket pommes också. Vi kastade oss över den härliga maten och tjötade med varandra som herrar gör på en herrmiddag.

En timme senare stapplade farsan ut till köket för att göra i ordning efterrätten. Han hade dagen till ära tagit fram den väldiga kristallskålen som han och morsan fått i bröllopspresent. Tre stora marängpåsar, fem deciliter grädde, tre liter glass och en tub chokladsås.
Vi åt efterrätten under tystnad. Farsan tittade med tom blick mot den fortfarande fulla kristallskålen och försökte säga nåt. Någonstans inom mig förstod jag att herrmiddagen var till ända.

Morsan hade inte sett tre karlar med så utspända magar, vad hon kunde minnas. Dessutom hade hon inte sett så mycket överbliven mat.

Kategorier
kåseri

Kåseri: Kampen

Varsågoda, här är ett kåseri om vardagens dramatik i den svenska högsommaren!

KAMPEN

Idag utspelade sig en kamp i redskapsboden. Det var en kamp på liv och död. Herr Geting hade snurrat och surrat och fastnat i herr Spindels nätlabyrint och han kämpade nu för sitt liv.

Surret fortplantades längs flagade träväggar, där dofter av nyklippt gräs, varm gräsklippare och ångande bensindunkar spred sig. Utanför sken solen, där pågick livet i all sin vardaglighet, men här inne i boden rådde dunkelt ljus, mystik och dramatik.

Herr Getings huvud satt insnärjt i nätet och han arbetade nu med att försöka komma loss. Herr Spindel, själv mer tystlåten, iakttog alltihop med förväntan i blick. Han började snart spinna mer tråd kring herr Geting, och han kilade fram och tillbaka kring sitt byte, för att förbereda vickningen inför nattens fest.

Men Herr Geting tänkte inte ge sig så lätt. Han satsade allt på komma loss och arbetet började också ge resultat. Plötsligt hade han lyckats att frigöra sig från många av nätmaskorna som liksom drogs sönder på mitten och blev till lösa svajande streck i luften.

I en luftgrop ramlade han ner en bit från nätet och blev hängande till synes fritt i luften, endast fastsatt i ett par av herr Spindels makabra trådar. Den tunna pendeln svängde fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Fiasko eller succé, liv eller död, allt eller inget, det var nu det gällde.

Den store vite mannen hade stannat upp i sitt arbete med trädgården och stod där och glodde in i redskapsboden. Allt stod still. Tiden, luften och jorden. Inget spelade längre någon roll i mannens liv, det enda som gällde var kampen, här och nu. Att få reda på utgången av herr Geting och herr Spindels komplicerade kamp.
Men det är en annan historia.