Använd storytelling i företaget

Det handlar om en bra berättelse. En speciell händelse, en känsla, en upplevelse. – Leta efter era berättelser i företaget, för de är ett kulturkapital som kan användas till mycket, säger Matts Heijbel, expert på storytelling.

Matts Heijbel har sedan 1999 arbetat med storytelling och har uppdragsgivare inom privat, offentlig och ideell sektor. Han har undervisat i ämnet i universitet och högskolor. Han har också skrivit boken Storytelling befolkar varumärket, som bland annat har prisats i tävlingen Årets Marknadsföringsbok.

Klicka på bilden eller länken för att läsa vidare i min senaste artikel i tidningen Fokus Väst . Artikeln finns i sin helhet på sid 26-27. Nyhetsartikel

Capture

Läs min senaste artikel om hållbart företagande

Hållbart företagande – vad innebär det egentligen och hur kan företag arbeta med hållbar utveckling?

Den här gången har jag pratat med Vibs Sohlberg, som tillsammans med Robert driver det legendariska musikhotellet Slussens Pensionat med artister under åren som Björn Afzelius, Sonya Hedenbratt, Ulf Dageby, Tommy Körberg, Soundtrack of our lives, Timo Räisänen och många fler. De har framgångsrikt kombinerat musik- och hotellverksamhet med ett hållbart agerande.

Klicka på bilden eller länken för att läsa tidningen på skärmen! Min artikel finns på sid 26. Nyhetsartikel

Fokus Vast

Tio frågor till Irene Nurmi som illustrerat böckerna om Olga, Otto och Stilige karln!

IreneNurmi-Kikkuli 2014 liten

1. Hur länge har du målat/tecknat/illustrerat?
– Oj, länge! Hela livet. Har kluddat med pennor (och sjungit, tydligen) sedan jag satt i barnvagn.

2. Har du gått någon utbildning inom måleri?
– Ja, grundläggande konstutbildning i måleri och skulptur. Men är till stor del autodidakt. Har också en bakgrund inom animation och har byggt animations-dockor.

3. Vad är det roligaste med att måla/teckna/illustrera?
– Det började med att rita, måla och skulptera för mig har varit en tillflykt. Att gå in i en egen värld och utestänga den hårda verkliga världen. Som barn pga mobbning och som vuxen … Tja, en tillflykt. En ren överlevnadsgrej.

– Det roligaste är att gestalta en egen värld. Att livet runt omkring en kan vara hemskt men ändå kan en tecknad varelse, figur få tillräckligt mycket eget liv och kunna uttrycka livsglädje och komik, alltså att figuren ”kommer utanför dig själv” som någon med egna egenskaper och personlighet än din egen.

– Det mariga är ju då att lyckas få till en bild eller figur så att den stämmer trovärdigt så att man själv tycker det när man tittar på den, även när verkligheten tränger sig på. Om jag själv kan tycka ”jamen, så är det” först då blir jag nöjd. Det där är en svår balansgång. Ibland kommer det direkt, ibland får man kämpa med bilden. Kör man fast kan man försöka byta perspektiv eller riktning på bilden. Alltså rita om bilden helt och hållet ur en annan vinkel.

4. Hur ser du på samspelet mellan bild och text?
– Tycker det är jätteviktigt! Samtidigt får det inte skrivas på näsan. Inte bli övertydligt. Då blir det tråkigt, tycker jag. Det skall vara roligt att gå vidare om man säger så.

– Oj, ja, jag är kräsen. Det har Robert minsann fått upptäcka! Jag har MÅNGA åsikter om hur och var en bild skall passas in på sidan och hur de samspelar med texten och övriga bilder! Och hur de beskärs. Vissa av mina åsikter har jag fått gehör för andra har jag fått vika mig för, efter mycket knorr. Kan tilläggas.

5. Hur lång tid har det ungefär tagit att rita en bild från böckerna?
– Oj, det är svårt att säga. Det beror på. En vinjett-bild, som de små med katterna sovande på trappen, eller när Olga hoppar över taket var spontana skapelser som gick som på ett kick på några minuter. Till några andra snabba var t.ex. som när Stilige karl’n mumsar äpplen i badkaret eller Kajsa sitter i Olgas famn och gråter, de var klara inom 10-15 minuter.

– Det beror faktiskt på. Om det kommer en bild direkt när jag håller på och skissar så får den komma. Ibland kan jag se bilden för mig i första genomläsningen direkt och då är det bara att försöka ta fram den när man börjar teckna den. Ibland funkar det göra så, ibland inte, då kräver det mer arbete helt enkelt.

– En bild över Ödegården är t.ex. en sådan bild som tog flera dagar. Först började jag med att göra en ritning över hur de olika rummen var placerade för att kunna placera ut innertrappan, fönster och dörrar. Det fick avgöra hur huset skulle se ut. Och sedan vilket landskap det skulle placeras i. En sådan bild tar rätt lång tid för mig att göra, från att jag påbörjar tills jag är klar med den. Kanske en vecka. För jag tar pauser mitt i, tittar och funderar, ritar, ändrar något. En ormbunke här en ormbunke där. Nej, förresten en gran istället.
– Blir det för många ändringar måste man börja rita en helt ny teckning. För även utsuddade streck syns igenom den färdiga bilden.
– Jag måste alltid ha en inre 3-dimensionell bild, för att det skall funka för mig att rita. Även om det är en där Kajsa sitter i Olgas knä och gråter. För i mitt inre skall jag kunna vrida och vända på den bilden för att känna efter hur jag vill rita den.

– Om jag kände de kunde tillföra något, kunde jag be att de skulle lägga till små vinjettbilder (sovande katterna t.ex) utöver de som efterfrågades. De större bilderna kunde ta allt från några timmar till några dagar. Då kunde det bli några grovskisser först för att testa utrymmet som behövs.

– Men jag visade också skisser för Robert så att han kunde komma med input. Man måste ju ändå komma ihåg att det är han som berättar, han måste veta hur han tänker sig det hela. Han har också en inre bild. Den måste man lyssna på. Och får man grönt för att köra en bild idé eller man har tolkat historien rätt, då kan man fortsätta vidare med att göra teckningen.

– Kör jag fast rejält kan det hålla på i två dagar och då får man börja om helt och hållet (se frågan ovan). Ibland behövdes korrigeringar göras i efterhand.
– Det viktiga för mig som har en lite ”spretig tecknings-stil” (kan besvärligt nog ändra stil mitt i) ligger i att försöka göra bilderna i ett flow, ett flyt, så att de hänger i ihop och liknar varandra. Så för mig får det inte ta för lång tid från jag börjar göra den första bilden till jag slutar med den sista. Sedan gör jag en liten paus på ett par dagar-den sista på slutet, nästan en vecka, vilar ögonen (man kan lätt bli självblind och då ser man inte alltid alla felen), går igenom bilderna igen och ser om något är fel och om de funkar helt enkelt.

– Det skall finnas kontinuitet också. Om någon tydligen visat sig vara vänsterhänt i tidigare bilder, sedan med ens i en bild är högerhänt, ja, sådant får man ju ändra på. Det gäller att titta på som vad som sker i bilden. Man kan ju göra olika saker med båda händerna. Är det troligt att det är något där den dominerande handen skulle göra det istället, får man ändra på bilden.
Vilken är den dominerande handen? Ja, var det vänsterhanden i tidigare bilder så är det den!

6. Har någon bild varit svårare att rita? Varför?
– Av någon outgrundlig anledning så var det när Stilige karl’n skulle ta sitt världsrekord! Det beror helt och hållet på Otto och han stolliga idé om att ha ett bassäng som var 10×10 m och 10m djup! Det är ju ett helt ”omöjligt” format att rita! Tänk dig bara en sådan bassäng i verkligheten! Det fanns säkert andra sätt man kunde ha ritat den bilden på men… Ändå!

7. Har du själv någon favoritbild från böckerna? Varför?
– Ottos klassfoto! Jag gillar klassfoton. Och bilden med Olga i skolsalen. Särskilt gamla sådana är kul att titta på. Man får rita/uttrycka så många ansikten, miner och karaktärer på en och samma gång. Härligt!
– Eller när Olga hoppar över taket. Gillar den jättemycket. För att den är så enkel. Och för kråkorna i den!

8. Vilken teknik har du använt för illustrationerna i böckerna? 
– Blyertspenna på matt ritpapper. Oftast storlek A3, oftast B1 eller B2, kombinerat med vanlig HB. Varför B1 och B2 är för att grafiten i dessa pennor är mjukare men har mer svärta, HB som är hårdare för detaljerna. Men de ”kraftigare” nyanserna och den mjukare grafiten i dessa B-blyertsen gör att det blir rätt smetigt. Därför gillar jag rita på större papper, så att man har utrymme runt omkring och inte riskerar förstöra, eller ännu värre sudda ut bilden, och kan sudda bort alla fingeravtryck och smet som blir av dessa pennor. Ibland kan jag också använda mig av en pappersstomp (ser ut som en penna) för schatteringar (skuggor och övertoningar).

9. Använder du datorn när du illustrerar?
– Ibland. Ibland som kombination mellan olika tekniker. Beror på vilket uttryck man är ute efter. Dock inte så mycket i Olga-böckerna, där har det mer varit för att ”städa bort” det som blivit utsmetat över pappersytan. Och för att beskära bilderna som jag tänkt mig.

10. Hur går det till att få in illustrationerna i en bok?
– Den tekniska delen är att man scannar in bilderna och att de sedan infogas på sina rätta platser i texten. Text- och bildmontage sker i särskilda redigerings-program i datorn.
Tidigare monterades bild och text manuellt in på ett stort ark, fotograferades av och som levererades till tryckerier som sedan gjorde tryckplåt av den. Men idag görs sådant på datorn och den filen levereras via mail till ett tryckeri.