Kategorier
kåseri

Ett kåseri om min farsa och en viss herrmiddag

Vi är ju hungriga eller hur?

Det var farsan, brorsan och jag och så var det en herrmiddag. När morsan kom hem hittade hon oss på golvet i vardagsrummet.

Farsan hade tyckt att det var dags. Dels för att han själv aldrig hade anordnat en herrmiddag, dels för att brorsan och jag nu var stora pojkar. Det skulle bli lövbiff, pommes och bearnaisesås. Och så en enkel hovdessert till efterrätt.

Vi satt där, brorsan och jag vid bordet och väntade. Vi hade inte ätit sen frukosten. In kom farsan med lövbiff, pommes och sås i tre skålar.

”Hur mycket lövbiff köpte du farsan?” frågade brorsan.
”Ungefär tre kilo”, sa farsan.
”Är inte det ganska mycket?” undrade jag.
”Det är svårt att beräkna hur mycket mat man ska ha. Men vi är ju hungriga eller hur?” sa farsan.

Jag kunde konstatera att han hade köpt hyfsat mycket pommes också. Vi kastade oss över den härliga maten och tjötade med varandra som herrar gör på en herrmiddag.

En timme senare stapplade farsan ut till köket för att göra i ordning efterrätten. Han hade dagen till ära tagit fram den väldiga kristallskålen som han och morsan fått i bröllopspresent. Tre stora marängpåsar, fem deciliter grädde, tre liter glass och en tub chokladsås.
Vi åt efterrätten under tystnad. Farsan tittade med tom blick mot den fortfarande fulla kristallskålen och försökte säga nåt. Någonstans inom mig förstod jag att herrmiddagen var till ända.

Morsan hade inte sett tre karlar med så utspända magar, vad hon kunde minnas. Dessutom hade hon inte sett så mycket överbliven mat.